Tänk vad tiden går fort när man redan blivit så här stor. Livet med nykläckt är inte lätt för oss tvåbenta. Kurt är riktigt på alerten mot KA och redo att flyga på så snart buren öppnas det minsta lilla. På mig har han fått för sig att han skall bita på mina fötter, vi tror att han är så stressad. Han vill inte attackera mig men få mig på golvnivå är vad vi tror.
Lite riskabelt för Kurt är inte så stor och en olyckshändelse kan lätt hända. Just nu har vi löst det med att vi håller ett badlakan vid burdörren och försöker hålla honom lite mindre attackkunnig på det sättet. Jag kan också ta med mig honom och duscha tex eller bara prata till honom och samtidigt hålla ett stadigt grepp och hans kropp. Han gör allt han kan för att flyga på KA. Det funkar också att hålla honom under min fleecetröja, det gör honom minst påverkad än om jag håller i honom för han kämpar så för att komma loss och bita KA.
Ser ni klon som syns på höger ”fot” och ser ni att vingarna faktiskt börjat bli mer vinglika?