Det tar sig men inte klart ännu

Det tar sig men inte klart ännu

Det är långt kvar och just nu är det bara kaos med prylar både här och där men någon gång skall ”min” afrikahörna bli klar. Vissa saker betyder väldigt mycket men alla betyder en del i min uppväxt och så återresan KA och jag gjorde till mitt ursprung i juli 2012.

Tofflor

och modellen är passande även om dom inte är av chimpansmodell utan gorillmodell. Visst är Lasse tjusig i Stefans tofflor. En härlig och avslappnad sittställning i fotöljen under vår första dag i Oxelösund. Jag måste få önska mig att den dagen jag närmar mig de 85 vill jag vara lika pigg och vital som Lars Colliander är.

En underbar bild på f.d Harbour Master från Liberia på besök i Oxelösund

Loop one

heter sista området vi bodde i. Denna bild är från 1969, på hösten, när vi flyttat till Ghana, ett vykort min mamma fick från någon som heter Ingrid som har barn och en heter iaf Christer. Det som syns först är golfbanan och så aningen till höger vid vägen längs med golfbanan sett är vårt hus. Det är ett kryss men det syns knappt pga förminskningen för att den skall passa in här.

Det var mer från minneskategorin ”det var en gång”.

Nakenfis

har följt mig hela mitt liv kan man säga. Naturlig är jag även om jag är blyg på andra sätt. Jag ser ut som jag gör och så är det inte mer med det. På bilden så syns från vänster Bjarne, Ylva, jag utan tänder tydligen i Morfars (Roland Björk) knä. Året är 1968 eller 1969.

Sandlådan som syns bakom var vår lekplats och Cheeta älskade sandlådan och hon körde lastbilar och grävde, precis som vi. (Bilden är en färgutskrift som sedan scannats, bättre kan inte jag med denna bild.)

Tomten

kom även i Afrika och då visar detta på hur kan kom till sjöss eller kanske via flotten kanske man kan säga.

Det underbar förutom minnena är att mannen som är tomte är Uncle Eddie i egen hög person och det har jag adrig vetat. Uncle Eddie är alltså samma man som tog med sig Cheeta och Herman till USA och som gav bebisarna det liv jag trodde var en utopi.

Döpas

bör man kanske eller ej. Detta är bilden på oss och även den andra familjen. Vad dom heter eller var dom bor vet jag ej. Bilden är av väldigt dålig kvalité och därför blir det inte bra med inscanning alls. Skall prova fixa till detta till något bättre sedan.

Dopfonten är vår foufoustomp (där man mosade foufoun som ni säkert sett på tv hur kvinnorna gör, som en gigantisk mortel.)

Pool

hade vi också och betänk att detta var tidigt -60 i nattssvarta Afrika. Året är 1964 i Liberia och jag är 2 år gammal eller på väg att bli. Kortet är från endera sidan av vår tomt men fråga mig inte vilken för det har jag ingen aning om.

En plastpool lika modern som i dag, inte ändras så många saker mer än att kanske plasten är mer miljövänlig och barnsäker idag än det är 40 år sedan insåg jag och fick lite hicka. Jag är gammal.

Sjömansprästen

kom inte för 1 barn så då fick familjen Wesenlunds barn hoppa in ;). Så
kan man beskriva det hela då 1965 ca. Då fanns ingen kyrka på det viset
utan man fick begära/be om en sjömanspräst som kom och utförde
dopceremonin. Vi barn hade inte blivit döpta annars, det är då ett som
är säkert.

Vem som är vem kanske framgår eller så inte men mannen är Helge
Wesenlund, min pappa, kvinnan är Eva Wesenlund, min mamma (född Björk).
Längst till vänster av dom små är Ylva min lillasyster ca 1 år gammal
och längst till höger står Bjarne min lillebror knubbig (vilka lår han
hade då) ca 1 år (dom är tvillingar födda i Liberia på Lamco Hospital
1:a december 1964 på en sjukhusbrits för det var allt som fanns då.
Läkaren var Ragnhild Liljekvist, en dam av sin tid, en riktig pionjär
och arg sådan enligt mamma men bra som doktor. Glömde ju, mig själv men
det syns vem som blev över av oss 3 barn. Den längsta och äldsta är
jag. Vi hade på oss jättefina små bunader (norska folkdräkter).

En tanke som jag ofta tänkt är att mamma var så ung när hon landade i
Liberia, 19 år gammal. Här är mamma ca 3 år äldre, 22 alltså. Vilket
liv hon har fått och även vi barn.

I badet?!

Gissa om Cheeta gillade att bada och hade jag inte varit för stor så hade även jag hoppat i. Jo, den lilla tösen är jag som liten blondin. Tvätthon var ett perfekt badtillhåll för Cheeta. Tänk vilken ynnest det är att ha fått levt som jag ändå har gjort. Jag vill till Kolmården NU och hälsa på släkten men mest av allt vill jag nog till Tampa Florida och ett särskilt zoo som heter Lowry Park Zoo.

Min dröm och min önskan att få vetskap om Cheeta och Hermann har blivit sann och tanken på om hon (Cheeta) lever vet jag inte finns men Hermann lever ff dog av skada 2006 och var den äldsta chimpans som då levde i fångenskap *suck*.

Bebisen Cheeta

och hennes första dag i familjen. Min bebis och för evigt är jag en chimpansoman om det nu finns ett sådant ord. Denna underbara lilla krabat ställde till mycket vad gäller både bus och känslor. I dag vet jag att hon haft ett bra liv i Tampa Florida, USA tillsammans med Herman.

Mannen med henne är min pappa, åren är 1964-65 något. Helge Wesenlund.

Cheeta en underbar kompis

Vilka underbara invidivider schimpanser är. Dom är som oss fast pratar inte och är också väldigt håriga. Dom vill kramas, blir arga, gråter, surar och hittar även på en hel del bus.

Mamma (Eva Wesenlund) är det som håller i Cheeta och Herman.

Året var mellan 1964 och 1965 när Cheeta blev en av oss. Du kan läsa lite mer om Cheeta på min Afrikasida om