Bobby

Bobby, vår älskade shäfer som levde med oss tills vi flyttade från Ghana 1976 då han bodde tillsammans med en annan familj då han inte hade klarat 6 månaders karantän för att få följa med oss till Norge. Ham var helt otrolig faktiskt. 

Huset som syns är där Sabby bodde, en av tjejerna jag träffar igen i sommar. Man ser vårt lilla palaverhus där det alltid var fullt med folk på våra volleyboll kvällar hemma.

Wow – 34 år sedan sist vi sågs. Afrikabesök!

Så äntligen, efter 34 år får jag träffa en av mina bästa vänner från min uppväxt i Ghana, Arnulf Duodu. Han var då tillsammans med min bästa vän, Teresa Bredero som är orsaken till att Tessan heter Therese. En bild från hur vi båda ser ut idag, tillsammans hemma hos Tessan, Tomas och Julia. Det finns mer att läsa om hans besök hos mig här

Kortet togs på söndag den 25 september när jag skulle köra Arnulf till Arlanda, helgen sa bara försvinn så försvann den.

 

Queen Mother

blev min mamma vid samma tillfällle som vid hövdingakröningen. Här sitter mamma i sin stass bestående av kente cloth ( inklusive turbanliknande hattsak. Framför mamma sitter en hel radda med häxlärjungar och någonstans finns även häxan och då menar jag en riktig häxa. Kvinnorna bredvid mamma kan jag inte namnen på, kvinnorna som inte är häxpudrade i ansiktet och på kroppen alltså.

Mer finns att läsa på min Afrikasida och då delen om ”När vita män blir hövdingar”

Hövding

blev pappa när vi bodde i Ghana. Det är inget man bara blir utan det är en uppgift man förtjänar och det gjorde han. En mer ödmjuk person gentemot människor från andra delar av världen är säkert svår att hitta om man inte tar mamma för hon är likadan.

Mannen i kente cloth (den blekaste av gubbarna) är Helge Wesenlund, min pappa och den andra ljuse mannen är Thor Kjellsaas som då var VD för hela cementfabriken i Ghana och han skulle också Ceremonin var otäck men fascinerande. Otäck från min synvinkel, ett barns alltså. Det slaktades en get för att hedra gudarna och det hälldes sprit för att blidka gudarna och jag vet inte allt men ceremonin tog mer eller mindre hela dagen. Mer finns att läsa på min Afrikasida och då delen om ”När vita män blir hövdingar”.

Familjefoto från

mitten av 70-talet. Min familj är samlad utanför vårt hus. Delar av tomten syns väl. Det var en stor trädgård som också innehöll en vollebollbana fast den är på motsatta sidan om huset. Kläderna avslöjar nog från vilken era dom kommer. Mamma och jag har handsydda ghanesiska klänningar på oss. Mamma är sömmerskan.

Avsked i Ghana 1976

Här är sista festen i Ghana, dagarna innan vi skall flytta därifrån för gott. Det är fest men det är också stor sorg för Afrika hade varit vårt hem i nästan 14 år.

Det syns nog väl vem jag är på kortet. Från vänster, min syster Ylva, mamma, pappa, lillebror Bjarne och så storasyster i egen hög person. Pappa sitter på en ashantistool som han fått i gåva från alla anställda på Ghana Cement Works. Kläderna vi alla har på oss är också handgjorda gåvor från all personal.

Tänk att sorgliga saker ändå kan vara festliga. Jag minns med glädje och faktiskt så längtar jag ner för att återse mina rötter.