About Carina

Född i Kiruna, uppvuxen i Liberia och Ghana, gästade mitt biologiska hemland Norge 1 år innan vi återkom till Kiruna som blivande 15 åring.

Sjömansprästen

kom inte för 1 barn så då fick familjen Wesenlunds barn hoppa in ;). Så
kan man beskriva det hela då 1965 ca. Då fanns ingen kyrka på det viset
utan man fick begära/be om en sjömanspräst som kom och utförde
dopceremonin. Vi barn hade inte blivit döpta annars, det är då ett som
är säkert.

Vem som är vem kanske framgår eller så inte men mannen är Helge
Wesenlund, min pappa, kvinnan är Eva Wesenlund, min mamma (född Björk).
Längst till vänster av dom små är Ylva min lillasyster ca 1 år gammal
och längst till höger står Bjarne min lillebror knubbig (vilka lår han
hade då) ca 1 år (dom är tvillingar födda i Liberia på Lamco Hospital
1:a december 1964 på en sjukhusbrits för det var allt som fanns då.
Läkaren var Ragnhild Liljekvist, en dam av sin tid, en riktig pionjär
och arg sådan enligt mamma men bra som doktor. Glömde ju, mig själv men
det syns vem som blev över av oss 3 barn. Den längsta och äldsta är
jag. Vi hade på oss jättefina små bunader (norska folkdräkter).

En tanke som jag ofta tänkt är att mamma var så ung när hon landade i
Liberia, 19 år gammal. Här är mamma ca 3 år äldre, 22 alltså. Vilket
liv hon har fått och även vi barn.

I badet?!

Gissa om Cheeta gillade att bada och hade jag inte varit för stor så hade även jag hoppat i. Jo, den lilla tösen är jag som liten blondin. Tvätthon var ett perfekt badtillhåll för Cheeta. Tänk vilken ynnest det är att ha fått levt som jag ändå har gjort. Jag vill till Kolmården NU och hälsa på släkten men mest av allt vill jag nog till Tampa Florida och ett särskilt zoo som heter Lowry Park Zoo.

Min dröm och min önskan att få vetskap om Cheeta och Hermann har blivit sann och tanken på om hon (Cheeta) lever vet jag inte finns men Hermann lever ff dog av skada 2006 och var den äldsta chimpans som då levde i fångenskap *suck*.

Bebisen Cheeta

och hennes första dag i familjen. Min bebis och för evigt är jag en chimpansoman om det nu finns ett sådant ord. Denna underbara lilla krabat ställde till mycket vad gäller både bus och känslor. I dag vet jag att hon haft ett bra liv i Tampa Florida, USA tillsammans med Herman.

Mannen med henne är min pappa, åren är 1964-65 något. Helge Wesenlund.

Manne med likar

och stora är dom andra caiquarna och Mannefredde liten trots att det borde vara tvärtom. Mannfred är ju drygt 3,5 år gammal och dom i buren är småbarn bara. Undra vad vi gjort för fel eller är det så här det är kanske.

Mannfred äter iaf massor av frukt har massor av plats (hela hemmet) utom vid burarrester och nattvila). Får mer eller mindre härja som han har lust med Det är min fru som håller i Mannfred och spanar in dessa underbara bevingade krabater. Dom lät precis som Mannfred också i en del visslingar och ljud.

Cheeta en underbar kompis

Vilka underbara invidivider schimpanser är. Dom är som oss fast pratar inte och är också väldigt håriga. Dom vill kramas, blir arga, gråter, surar och hittar även på en hel del bus.

Mamma (Eva Wesenlund) är det som håller i Cheeta och Herman.

Året var mellan 1964 och 1965 när Cheeta blev en av oss. Du kan läsa lite mer om Cheeta på min Afrikasida om