Matkoll för avskedsfesten, Ghana

Här syns stora delar av vår volleybollbana och ena gaveln av huset. Fönstret till vänster är John-Kofis rum, vår trådgårdsmästare tillika typ storebror, fönstret till höger är John och Yaros omklädningsrum. Jag gissar att det är 2 helstekta grisar om jag kommer ihåg rätt. Det tog många timmar att tillaga 🙂

Det är John-Kofi och John till höger men vem kvinnan och mannen till vänster är vet jag inte.

Farewellparty 1976

Avskedsparty i Ghana 1976 och volleybollbanan är i vår trädgård, på baksidan. Se, det gick inte ens att låta bli banan denna mörka kväll. Vi har starka strålkastare annars hade det varit kolsvart och ingen hade kunnat spela. Mamma är kvinnan med kortbyxor, sandaler och gissningsvis en cigg i handen 🙂

Yaro, John-Kofi och John

3 viktiga personer under min uppväxt. Yaro var vår stewart och hans barn var ofta hos oss och lekte, John-Kofi var singel och bodde i boysquarters och var som en storebror, (gisses vad vi retade honom när han hade tjejer där) och John, vår kock som mamma lärde baka svenska kanelbullar, hans barn var också hos oss och lekte med oss.

Inte att förglömma Bobby som sitter så fint vid John-Kofi´s sida. Allihopa står framför vårt palaverhouse

Aureol och avsked

Bilden visar ett av många avsked i Ghana. Denna gång reser familjen Vindenes tillbaka till Noge med båten Aureol, samma som vi flyttade från Liberia till Ghana med. Samma båt som många fått utstå mina låtar med Bert Kaempfert, Swinging Safari (Vi i 5:an låten och Afrikan Beat)

Lite häftigt att en av tjejerna från då av familjen har hittat mig på FB och dom har flera kort på oss.

Bobby

Bobby, vår älskade shäfer som levde med oss tills vi flyttade från Ghana 1976 då han bodde tillsammans med en annan familj då han inte hade klarat 6 månaders karantän för att få följa med oss till Norge. Ham var helt otrolig faktiskt. 

Huset som syns är där Sabby bodde, en av tjejerna jag träffar igen i sommar. Man ser vårt lilla palaverhus där det alltid var fullt med folk på våra volleyboll kvällar hemma.

Wow – 34 år sedan sist vi sågs. Afrikabesök!

Så äntligen, efter 34 år får jag träffa en av mina bästa vänner från min uppväxt i Ghana, Arnulf Duodu. Han var då tillsammans med min bästa vän, Teresa Bredero som är orsaken till att Tessan heter Therese. En bild från hur vi båda ser ut idag, tillsammans hemma hos Tessan, Tomas och Julia. Det finns mer att läsa om hans besök hos mig här

Kortet togs på söndag den 25 september när jag skulle köra Arnulf till Arlanda, helgen sa bara försvinn så försvann den.

 

Queen Mother

blev min mamma vid samma tillfällle som vid hövdingakröningen. Här sitter mamma i sin stass bestående av kente cloth ( inklusive turbanliknande hattsak. Framför mamma sitter en hel radda med häxlärjungar och någonstans finns även häxan och då menar jag en riktig häxa. Kvinnorna bredvid mamma kan jag inte namnen på, kvinnorna som inte är häxpudrade i ansiktet och på kroppen alltså.

Mer finns att läsa på min Afrikasida och då delen om ”När vita män blir hövdingar”

Hövding

blev pappa när vi bodde i Ghana. Det är inget man bara blir utan det är en uppgift man förtjänar och det gjorde han. En mer ödmjuk person gentemot människor från andra delar av världen är säkert svår att hitta om man inte tar mamma för hon är likadan.

Mannen i kente cloth (den blekaste av gubbarna) är Helge Wesenlund, min pappa och den andra ljuse mannen är Thor Kjellsaas som då var VD för hela cementfabriken i Ghana och han skulle också Ceremonin var otäck men fascinerande. Otäck från min synvinkel, ett barns alltså. Det slaktades en get för att hedra gudarna och det hälldes sprit för att blidka gudarna och jag vet inte allt men ceremonin tog mer eller mindre hela dagen. Mer finns att läsa på min Afrikasida och då delen om ”När vita män blir hövdingar”.

Familjefoto från

mitten av 70-talet. Min familj är samlad utanför vårt hus. Delar av tomten syns väl. Det var en stor trädgård som också innehöll en vollebollbana fast den är på motsatta sidan om huset. Kläderna avslöjar nog från vilken era dom kommer. Mamma och jag har handsydda ghanesiska klänningar på oss. Mamma är sömmerskan.

Avsked i Ghana 1976

Här är sista festen i Ghana, dagarna innan vi skall flytta därifrån för gott. Det är fest men det är också stor sorg för Afrika hade varit vårt hem i nästan 14 år.

Det syns nog väl vem jag är på kortet. Från vänster, min syster Ylva, mamma, pappa, lillebror Bjarne och så storasyster i egen hög person. Pappa sitter på en ashantistool som han fått i gåva från alla anställda på Ghana Cement Works. Kläderna vi alla har på oss är också handgjorda gåvor från all personal.

Tänk att sorgliga saker ändå kan vara festliga. Jag minns med glädje och faktiskt så längtar jag ner för att återse mina rötter.